CLAES MOSER & ACKE

  • 22 januari, 2018
  • 0

Det var en förändringens och ifrågasättandes tid.  Vi skulle snart krama almar i Kungsträdgården och hade nyligen följt kårhusets ockupation på behörigt avstånd uppifrån Spökhusets lummiga bersåer. Studentrevolten var ett faktum, och kvittensen från CSN garanterade den följande terminens välstånd. Jag var osaligt rik! 4,050:- representerade en ohygglig massa pengar för en ung student inför en studietermin i Stockholm på denna tid.

Varje hundralapp ökade känslan av föräldraoberoende. Studielånet sågs i mitt fall som ett test av en budgetuppläggning inför sonens blivande övertagande av familjeföretaget. Vi klädde den svenska kyrkan, allt ifrån konfirmandkåpor till prästens skrudar. Tiderna var lysande och pappas samlingar av silverdosor växte oavbrutet.

Ett snedsteg i den ”undre världen” förändrade drastiskt tillvaron för den nyrike studenten. Vid Odenplan låg Stockholms Auktionsverk. I en kulvert under gatunivå, erbjöds visningar av allehanda föremål från bättre och sämre hem till försäljning. Vasaloppsdevisen ”I fäders spår”, innebar ur mitt perspektiv att jag själv skulle pröva lyckan på detta tombolahjul av möjligheter. Det intellektuella förspelet hade begåtts i skärgården, där familjen huserade på en större sjötomt på Ljusterö. Jag hade just begåvats med ett exemplar av ”Maos lilla röda” av en upplyst kamrat på vänsterkanten, samtidigt som han ur den andra rockfickan av kinajackan i fröskalsbommull levererade boken om Vincent van Gogh ”Mannen som älskade livet”. Sprickan i den borgerliga fasaden växte till en eruption i den förvirrade lekamen som uppbar en nyvunnen studentmössa från Beskowska privatskolan. Där i myllret under Odenplan, skedde mitt livs första konstinköp, motståndslöst, och som bara krävde en till synes blygsam naggning av studielånet. Budgeten sprack, och ekonomin var härmed körd i botten.

En osignerad oljemålning i klara färger, föreställande en pojke utklädd till pirat ödelade framtiden för stadskyrkans beklädnad. På baksidan stod med röd oljefärg ”Fausto 7 år Acke”. Ekipaget kostade 275;-. Lyckligt ovetande vandrade jag hem till föräldrarna för att mottaga triumfens fanfarer. Min fars ansiktsfärg tomatiserades i snabbare takt än mitt korta anförande varade över förvärvet. I skamvrån erfor jag att som obildad student köper man inte konst för sitt studielån, men än värre var att köpa någonting av en okänd konstnär. Det här var under tider då signaturens storlek speglade konstverkets storhet.

Svavelosande konstaterade han att sonen, trots sin borgerliga bakgrund, blivit ett offer för tidens reaktionära tankegångar. Summa summarum hade jag begått två väsentliga misstag.  Konstverk måste ha en signatur. Och att man köper inget med lånta fjädrar. I synnerhet inte när man inte vet vad man har köpt…

I boxningsringens värld reser sig den nedslagne på nio i bästa fall. Jag reste mig på fyra. I tunnelns slutända fanns svaret. Nationalmuseum serverade på den tiden en torsdagsmottagning av okända konstverk. Här kunde publikum få namn på sina skatter utan kostnad av entusiastiska intendenter. Carl Derkert, legendarisk svensk museiman, skulle återupprätta mitt förtroende inför föräldraskapet.Baksidans devis på min tavla tydde han som ”Italiensk konstnär omkring 1900 ur Faustdramat.” Ridå! Plötsligt förstod jag innebörden av begreppet ”att vara ute och cyckla”. Expertrollen hade fått sig en första törn.Fem minuter senare plockade jag fram en bok med titeln JAG Acke ur en närbelägen antikvariatsbokhylla. Där fanns ett fotografi på Ackes italienska fosterson Fausto i piratutstyrsel från 1904.Stolt förevisades boken för min far som plötsligt ändrade tonläge. Acke var ju en av sekelskiftets stora bemärkta konstnärer, han befanns på tio i topplistan runt år 1900 ,och han samlades av dåtidens finansfurstar med Ernest Thiel i spetsen. Han var ju också familjen Bonniers hovmålare…. Boken befanns vara ett smörgårdsbord av olika personers ihågkomster av denna annorlunda och egensinniga konstnär. I fästingsprutornas tidevarv med nutida terminologi hade jag fått en omedelbar resistens bara efter en injektion. Jag skulle bli samlare av Acke. Planen sköts omedelbart i sank av faderskapet, som insåg att återbetalningsförmågan av studielånet, och prästerskapets beklädnad var i fara inför framtiden. Hotbilden inför sonens framtid hade också fått vind i seglen då familjens nära vän silversmeden Sven – Arne Gillgren starkt framhöll att sonen hade anlag för silversmide. Min far anammade en despotisk syn inför stundande studieval: Antingen Handelshögskolan eller Teknis! Välj själv… Min civilekonomexamen drog ut på tiden. Det förtrollande ämnet kostnad-intäktsanalys resulterade efter fem försök i en tveksam men godkänd civilekonomexamen ,men jag kunde äntligen äntra konstens bana och trotsa kyrkans väg. Mitt engagemang i ämnet JAG Acke har nu varat i fyrtio års tid och resulterat i en samling av mer än 130 verk.